» » När det ena ger det andra

När det ena ger det andra

posted in: DAGBOKEN | 6

Snälla mamma…

De orden fick jag höra i lördags och resten av vädjan kändes vettig. När sen solen lyste tidigt i söndags morse så tog jag med kameran och åkte till trädgårdsföreningen för att fota när jag lämnat av barnet. Har varit mycket i trädgårdsföreningen för konserter, dans och fester. Men det är bara en sida av den. En gång har jag varit med barnen i palmhuset mest för att visa dem var en släkting basade förr. Det här var första gången jag gick därute i själva trädgården och jag ska försöka påminna mig om fler besök. När det ena ger det andra blir det så här…

Hamamelis

Direkt innanför östra grinden växer en Hamamelis som blommade… ..strax efter ett vackert litet träd med grenar horisontellt ut från stammen. Någon som vet vad det är? Vackert var det i vart fall.

Gångarna i sig är inspirerande och den jag följde leder bort till rosenträdgården med mer inspiration.

Hamamelis Diane

En annan Hamamelis, Diane, stog vid ena gången in i stenpartiet, en trädgård i trädgården som sköts av TAG, Trädgårdsamatörerna i Göteborg.

Tycker om att gå och kika så här års när strukturer och former är tydliga. Inte säker på att jag sett den härliga murgrönan med sina jätteblad senare. Och klart jag hade missat mattor av vårlökar. När jag plockade över bilderna såg jag ett stöd även i stenpartiet som såg kul ut. Det måste jag tillbaka och kika på igen. Stenpartiet är en liten konstruerad minivärld. Man har byggt upp från platt mark och jobbat med höjdskillnader. Kanske har man grävt ur vissa delar också. I botten finns sittplatser och en damm. Grytan kändes isolerad från yttervärlden. På kanten bakom står medelhöga träd och sen sluttar det utåt som i tredje bilden. Faktum är att det ser inte konstruerat ut men det är det. Och sen är minivärlden fylld av små vindlande stigar. Läckert!!

Orangeriet har ett så ofyndigt namn som lagerhuset. Men när en kvinna slog upp dörrarna blev namnet glasklart och fyndigt, typisk götebor’ska. Det andra tog jag med eftersom det är vackert och för vi har en anknytning dit.

Och sist men inte minst, stoltheten – palmhuset. Byggt med inspiration från världsutställningen och med Crystal Palace som förlaga. Jag hade inte tid att gå nå’n lång runda där inne men jag lovar att det är värt det. I entrén möter ett par kamelior, som har fått en helt egen del i palmhuset. Den äldsta tror man är 60 – 70 år. Hon har sällskap av 39 andra. För mig räckte det att titta på de två som stog innanför entrén.

Det som slog mig mest när jag gick min snabbrunda var alla gräs. De kantade rosenplanteringar. Gav höjd i andra planteringar. Fungerade som grönt golv i skuggpartier. Gräs användes överallt. Det gjorde helheten levande även nu. Mycket vackrare än naken jord.

 Ha en skön vårvecka därute 🙂 Carina

6 Responses

  1. Sabelhagens olivlund
    | Svara

    Tack för rundvandringen. Jag är (nästan) aldrig i Trädgårdsföreningen, det blir liksom inte av. Synd för där är så fint.
    Hoppas allt är bra
    Kram Maria
    Förresten, finns det någon knapp liknande ”kom ihåg mig” så man inte behöver fylla i namn, blogg och epost varje gång man kommenterar?

    • Carina
      | Svara

      Förstår vad du menar för jag är likadan. Men ska försöka ändra det i vår för jag inser att det finns mycket inspiration att hämta i den ändan av trädgårdsföreningen. Nåja, det finns det i andra ändan också men av ett annat slag 🙂

      Ärligt talat – jag har ingen aning. Finns det på blogspot eller liknande? Jag måste alltid fylla i allt och sen dessutom trycka mig igenom olika antal verifieringar från capthca som det känns tar en evighet och som är olika från blogg till blogg. Så jag skulle gärna se en sån knapp 🙂

      Kram, Carina

  2. Anita
    | Svara

    Jamen det var ju hur härligt som helst att få gå med dig på din sköna promenad. Hamamelis fascinerar så här års. Har alltid gjort mig på gott humör. När jag kom ner till de sista bilderna så fastnade jag … vilka härliga kamelior. Jag fastnade så pass att jag glömde bort det andra jag tittat på. Men det rådde jag bot på. Jag rullade mig genast upp igen i ditt inlägg och tog en ytterligare promenad. Vackra strukturer och löksamlingar ropar ut vårens ankomst. Och namnet Lagerhuset var ju hur lyckat som helst.

    Ha en fortsatt skön vecka!

    Kram Anita

  3. Carina
    | Svara

    Tack Anita! Visst är dem läckra de där blommorna. Tyvärr hade jag inte makrot men de där 4 kronbladen eller vad de ska kallas som är veckade och sen den rätt läskiga mitten… Doft… Underbart så här års. Den vita kamelian hade ett namn som jag fotade. Är svagare för vitt och rosa än rött.

    Tack detsamma! Kram, Carina

  4. Katarina/En grön sida
    | Svara

    Härligt att följa med dig på din vandring. Alla lökar, underbart! Själv dröjde jag mig kvar extra länge vid dammen, slog mig ner och kom nära allt. Så vackert! Sedan värmde jag mig i lagerhuset… För att strax bli helt betagen av detta fantastiskt vackra palmhus. Vilken tur att du lät ”det ena” bli till detta.

    Det finns nog någon knapp. Det brukar finnas massor. Man ska ”bara” finna den rätta. Jag får också fylla i uppgifter då jag kommenterar hos dig, så är det inte på blogger. Men kanska alltid på wordpress, eller kanske ändå inte. Behöver du fylla i en massa då du kommenterar hos mig? (Fast har nog någon verifiering inlagd, fick en massa spam.)

    Ha en riktigt härlig helg, hoppas på sol!
    kram
    Katarina

    • Carina
      | Svara

      Tack Katarina! Det var en rätt kort tur, vinden bet bra i händerna 🙂 Hmm… jo jag brukar fylla i namn och url. På vissa bloggar går inte det utan jag måste öppna en specifik profil för att kunna kommentera och dem hoppar jag över. När man har begränsat valen för hur jag kan identifiera mig så kan uppgifterna vara ifyllda när jag använder min googleprofil men egentligen vill jag inte behöva vara inloggad där eller skapa extra profiler för att kunna kommentera… Tror det är plattformsskillnad för på WP bloggar är det förifyllt 🙂

      Kram, Carina

Leave a Reply