Kärlek

Page in english>

Man kan ha många kärlekar!

Sitter i sängen med morronkaffet och funder på kärlek. Kärlek till trädgård och växter… ..ja absolut. Men hur sätter jag ord på detta ett svårt ämne. För vad är väl egentligen kärlek?

 

..en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen…

Källa: Wikipedia

 

Crocus tommasinianus blekTack för hjälpen nu vet jag! För ganska exakt ett år sen beskrev jag samma kärlek så nu är frågan om kärleken bestått men föremålen växlat. En annan fundering – varför älskar vissa när andra hatar?

Då skrev jag om kärlek till trädgård och det blev ett tveksamt ’njae’. Analysen idag säger – jamen gumman du har ju på ett sätt ingen trädgård, bara en herrans massa växter. Det är ju faktiskt sant känner jag för sinnebilden av trädgårdsdrömmen dyker upp på näthinnan. Så jag kommer säkert känna kärlek till trädgård. Precis som hatkärlek till dess ogräs, omöjliga förutsättningar och ja ni vet det där med att vara nöjd…

Den vackra vita pionen beställde jag så småningom och fick en stor fin rot. Med lite tur kommer en blomma eller två fram i sommar. Då kommer sanningens minut för vår kärlek. Att älska i drömmen är lätt. Jag var orolig för den lilla Disporum flavens för ett år sedan. Flyttad och senare brutalt misshandlad av sniglar var jag glad när den tillgivet frampå sommaren skickade upp en stängel.

Mycket blek frösådd Crocus tommasinianus

När naturen lägger sig i och skapar korsningar som den ovan så är kärleken underbar. Ett frö som ramlat några decimeter från den vita snökrokusen, C tommasinianus ’Album’, och som utvecklats till en liten grupp i ljuvligaste, ljusaste violett. Detaljer jag behöver krypa ner på knä för att att se. Kärleken till detaljer – ja den består.

Vintergäcken strålar snart på kapp med solen och det är starten på en härlig tid som jag älskar. En växt som jag tycker sådär om, lite som den fula ankungen, växer hos mig just för sin färg och generositet en ganska grå men förväntansfull tid på året.

Eranthis hyemalis

Fritillaria meleagris 'Alba'Min förkärlek till vitt består och jag hoppas de vita kungsängsliljorna bara blir fler och fler. Att den stora krukan med små fröplantor ska ge fler vita men kanske ännu hellre underbara ljuvliga variationer i rosa eller vad vet jag. Men ljuvligt kommer det bli. Ljuvligt är nog ett ord jag hellre använder om trädgård, växter och faktiskt också jobbet. Jobbet i sig är inte ljuvligt men känslan när det är klart… Det som blev lunden i höstas såg ut så här innan jag började… Bilden under är början på resultatet. Egentligen älskar jag passionerat att ge mig in i galna projekt det är sant. Och för nån vecka sen spankulerade jag omkring där. Klämde försiktigt på knoppar, undersökte sådär förväntansfullt som bara våren gör mig. Vårkänslor började sakta, sakta sprida sig. Ungefär där Magnolian står satte jag sen pionen jag nämnde. Magnolian står precis framför Rhododendronen PJM som står rätt under aspen. När jag bestämde mig för att flytta en Magnolia dök en trilliumrot upp här hemma. Den låg där i jorden och vilade, väntade på bättre dagar. Jag kan bara fascineras. Hoppas den visar sig i sommar fast jag kommer inte ihåg var den hamnade. Jag är glad för att grävandet, sorterandet och fixandet med bilder har gett mig namn som jag trodde jag tappat bort. Fast jag rekommenderar ändå att dokumentera direkt vad man fotat och skaffat. Det tar mindre tid…

lillevarn lunden

lunden

 

 

rosa hägg

Och apropå tid… så är jag väldigt tacksam och glad för alla era härliga kommentarer, bloggar och erfarenheter. En annan form av kärlek som växer ur trädgård. Känner det ännu mer nu när jag begravt mig i fotoarkivet och inte hunnit med.

Fortfarande är det nog mest naturen jag älskar sådär på riktigt, riktigt. Hennes sinnrikhet, lekfullhet, variationen, utvecklingen. Om inte hon fanns så fanns inte det jag har i trädgården! Punkt *ler*

Fast… Tänk snart hinner vi inte för vi är mitt mellan hägg och syren 🙂 Fler tolkningar av ’kärlek’ hittar du hos Heléna med bloggen Bland Rosor och Bladlöss, klicka på bilden nedan.

Önskar dig en riktigt härlig helg!  /Carina

blommig fredag

36 Kommentarer

  1. Marika den 13 februari, 2015 kl 11:48

    Visst är det så, snart hinner vi inte fundera på blogginlägg, då får vi njuta i fulla drag av naturen och trädgården. Ha en fin alla hjärtans dag. Marika

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:03

      Tack Marika! En härlig dag ute på isen. Fick äntligen testat långfärdsskridskor med kompisar 🙂

  2. Gunilla den 13 februari, 2015 kl 12:58

    Önskar dig en riktigt fin alla hjärtans dag.

  3. Lotta den 13 februari, 2015 kl 13:09

    Så fint du tolkat temat! Trevlig helg! /Lotta

  4. Rost och rädisor den 13 februari, 2015 kl 13:51

    Å, det var en fin kärleksförsklaring och jag känner så väl igen mig i mycket. Inte i specifika växter utan i tänket och kärleken till naturen. Det är också ett ämne som gör att jag eldar upp mig och blir, både förbannad och ledsen det vill säga när kärleken till naturen saknas och avståndet blir långt mellan människa och ursprung.
    Ha det så gott
    Anette

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:07

      Mmm känner igen den där elden. Allra mest eldas den på av människor som är i branschen och som jag känner borde ta naturen och balansen på ännu större allvar; läs en del bönder och frukt/gröntproducenter som jag talar en del med. Närproducerat är inte tillräckligt!

      Ha en härlig söndag! Carina

  5. Britt den 13 februari, 2015 kl 14:29

    Så fint skrivet. Du har verkligen tänkt till. Jag känner ungefär likadant.Men min man kommer flera snäpp innan trädgården och övrig natur, i fråga om kärlek till någon. / Britt

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:09

      Håller fullständigt med dig Britt! Att trädgård, natur och växter är en lugn kärlek är för att det andra finns där. Annars skulle det nog vara utlopp för ilska och sorg och jag vet inte vad. Barnen är egentligen rätt ointresserade men ändå är jag barnsligt förtjust i att visa…

  6. Marit den 13 februari, 2015 kl 15:06

    Så vakre bildet! Det er ikke enkelt å beskrive kjærligheten til hagen, for som du beskriver så er det et elsk/ hat element der. Liket ikke ugress eller skadedyr nei… 😉 Men sånn er det med kjærlighet ellers også, det er litt av begge deler 😉

    Ønsker deg en god helg!

    Klem, Marit

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:11

      Tack Marit! Det var nästan så att det blev ett gott besök hos våra grannar i öster. Känna lite på snön. Istället blev det skridskor och paprikasådd.

      Kram, Carina

  7. Louise p den 13 februari, 2015 kl 15:22

    Roligt när man funderar igenom det man vill skriva, det känns som om du har gjort det. Kärleken har verkligen många bottnar, på olika sätt. Ha en fin helg.

    kram louise

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:13

      Tack Louise och tack för titten! Skrivandet triggar ofta tankar hos mig. Börjar ofta lite trögt och ibland stannar det där. Men ibland triggar det en tanke och då blir det gärna ett omskrivande av början. Så var det i fredags 🙂

      Kram, Carina

  8. Carita Nordén den 13 februari, 2015 kl 15:33

    Så fint skrivet och spännande bild på ett som jag tror är ett ´projekt´ av något slag. Magnolia, går den att flytta?. Det måste vara ett hästjobb om det inte är en liten magnolia. Ha en fin helg. Carita

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:15

      O, ja det är ett projekt. Jag ska lämna trädgården jag har och har därför delat och flyttat massor efter som jag har tillgång till lånemark. Magnolian har stått så eländigt att det gick att få upp den. Om den överlever… Sjutton vet. Men fröerna jag tog har grott fint 🙂

      Ha en fin söndag! Carina

  9. Catarina Davidsson den 13 februari, 2015 kl 15:46

    Underbar tolkning av kärlek.
    Ha de gott. Catarina

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:16

      Tack Catarina och tack för titten! Carina

  10. annamariaelle den 13 februari, 2015 kl 16:41

    Fint skrivet! Och alltid lika fint fotat! Kram och trevlig helg!

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:17

      Tack Anna-Maria! Det hoppas jag ni har däruppe i norr också 🙂

  11. Leena den 13 februari, 2015 kl 17:54

    Så vackra ord om det som vi alla känner men inte kan klä i just ord … ja njuter! Fina bilder också. Ha en skön helg!

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:18

      Tack Leena! Det var lite trögt att få igång orden… En skön helg hoppas jag du också har! Carina

  12. Anette den 13 februari, 2015 kl 19:30

    Tänkvärda ord och fina bilder.
    (Blåsippsförädlaren var Severin Schlyter)
    /Anette

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:20

      Jamen så klart! Han var ju otroligt duktig på det där. Jag har ett reservat nära mig och eftersom blåsipporna fått vara ifred är mångfalden otrolig. Tack!

  13. Rosor och ruiner den 13 februari, 2015 kl 19:35

    Fin och kärleksfull tolkning!

    Trevlig helg!
    Gunillla

  14. Katarina /En Grön Sida den 13 februari, 2015 kl 22:15

    Så vackert! Tänkvärt!
    Jag vill stanna länge i såväl din text som bilder.
    Och så detta: ”Mm, känns igen. Fortfarande är det nog mest naturen jag älskar sådär på riktigt, riktigt. Hennes sinnrikhet, lekfullhet, variationen, utvecklingen. Om inte hon fanns så fanns inte det jag har i trädgården! Punkt *ler*”
    Ja, där är jag nog också, tror jag. I kulturen, sneglar mot naturen.
    Ljuset i din lund är helt fantastiskt! Ja, jag ser allt jobb, känner in det hela, men mest… vilket ljus!
    kram
    Katarina

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:24

      Tack så väldans Katarina! För mig är det så självklart naturen, och mamma plus morfar, som lagt grundkänslan. Att få möjligheten att ’låna’ växter från andra kontinenter som någon säkert slitit för att få till typ England för länge sen – fantastiskt. Drömma om att inte bara ha dem här utan att få se dem där på RIKTIGT…

      Tack – jag älskar ljus. Det är ofta ljuset som kan få mig att stanna och ta en bild. Känns som det oftast gör motivet 🙂

      Kram och en härlig söndag till dig! Carina

  15. lotta den 14 februari, 2015 kl 00:04

    Mycket bra formulerat.
    Ha en fin helg

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:24

      Tack Lotta!

  16. Anita den 14 februari, 2015 kl 08:21

    Vilket underbart inlägg! Ett nöje att läsa denna lördagsmorgon då en blek sol försöker ta sig igenom några svagt rosa kärleksfulla molnslöjor. Vilken ljuv snökrokus. En gång hade jag en tröja i den färgen som jag älskade. Den undre bilden på den påbörjade lunden är ljuvlig. Så full av vårljus att jag knappt kan skriva kommentaren. Rullar upp och tittar på bilden igen och igen och igen.

    Önskar dig en fin helg!

    Kram Anita

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:29

      Roligt att höra Anita! Det är ju just vårljuset i lunden som gör den miljön så speciell för mig. Hos mig kom solen fram så småningom. Och det blev en kopp kaffe med näsan mot solen, lutad mot en upplagd eka. Foten jag bröt gillade inte alls att åka skridskor 🙁

      Äntligen har jag fått paprika och chili i jorden. Vet inte om jag är mest nyfiken på paprikan som ska ge ett härligt pulver eller en Habanero Dulce som ska vara mild. Det sista känns som en oemotståndlig ’contradiction in terms’.

      Kram och en härlig söndag till dig! Carina

  17. Villroses hage den 14 februari, 2015 kl 14:08

    Fine filosofiske betraktninger om natur, hage og kjærlighet!
    Spennende prosjekt i lunden 🙂

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:29

      Tack! Det ska bli kul och se om det finns någon plats kvar där fram på försommaren. 🙂

  18. Millas Trädgård den 14 februari, 2015 kl 15:57

    Fin tolkning Carina och jag undrar också hur vi ska hinna blogga sen. Tycker att trädbeskärningsjobben börjar flåsa mig i nacken, sen ska det vårdas, sås och planteras…Oj oj så mycket lyst och lite för lite tid☺
    Hoppas du har en rolig helg!
    Kram Milla

    • Carina den 15 februari, 2015 kl 10:31

      Tack Milla! Beundrar dig som hinner med andras trädgårdar och har lust och ork kvar för den egna sen. En god trädvårdare är guld och jag hoppas jag behöver en sådan snart.

      Testade långfärdsskridsko – kul men jobbigt 🙂

      Kram, Carina

  19. Kristinas oas den 15 februari, 2015 kl 12:53

    Ler när jag läser, ja, jag känner också igen mig. Fin tolkning! Ska bli spännande att se hur området utvecklas och ser ut lite längre fram under året, hoppas du visar det.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram Kristina

  20. Ulrika den 15 februari, 2015 kl 17:15

    Instämmer helt, särskilt det där om kärleken till naturen….;)))

  21. Linda den 15 februari, 2015 kl 18:21

    Vilka fantastiskt vackra vitsippor. Det ser ut om de har lite mer i mitten än den vanliga varianten.

    Kram
    //Linda

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.