Asteraceae – korgblommiga växter

Asteraceae – korgblommiga växter

Asteraceae

Asteraceae – giganten av giganter med 1.500 släkten och 23.000 arter. Jag odlar 16 och när jag tittar igenom dem så blir jag både inte förvånad och förvånad. Många som tidigare har hetat Aster och som delats i andra släkten som Eurybia men också andra rabattväxter är jag inte förvånad över.  Men två släkten som man eller jag odlar i lunden förvånade, Ainsliaea och Syneilesis som jag frösått, Konnässörsklubben igen.

 

Asteraceae, Ett- till fleråriga örter, ibland med mjölksaftgångar. Blad utan stipler, strödda eller motsatta, sällan kransställda, enkla till djupt flikiga, ibland parflikiga, vanligen fjädernerviga. Blommor samlade i huvudlika samlingar (korgar), omgivna av örtartade, hornartade eller pappersartade fjäll (holkfjäll). Korgbotten (receptaklet) ibland försett med fjäll (paleae) mellan blommorna. Blommor sambladiga, vanligen av två slag, strålblommor i kanten och tratt- eller rörlika diskblommor i mitten av korgarna….

Källa: Den virtuella floran

..och så fortsatte den tekniskt biologiska beskrivningen. Läs den gärna om du är intresserad.

När det blir så mycket funderar jag på hur jag ska stycka familjen Asteraceae…

Aster med systrar

Jag har så sakta börjat lära mig nya släktnamn som Eurybia, Symphyotrichum men visst är det lättare med de som fortfarande heter Aster. Än svårare blir det när det svenska namnet inte bytts skogsaster heter fortfarande skogsaster och inte skogseurybia. Samma sak med andra jag kollar de har fått behålla sitt svenska namn som ofta slutar på aster. Av de jag odlar så sprider sig vissa rätt snabbt – skogsastern, ‘Harry Schmidt’ och Aster radula men också de vi tänker på som höstastrar. ‘Asrugo’ sprider sig lite sakta men kontrollerat. Den som växer stabilt i klump och sakta, sakta ökar i omkrets är grenastern som jag älskar för de pyttesmå blommorna som kommer sist av alla asterblommor i oktober. Jag tycker om allihop för de små blommorna och fina detaljer och att vissa blommar väldigt sent. Istället försöker jag hitta en växtplats som passar spridningen eller kompisar där de inte tar över utan det blir balans. Jag tycker man ska unna sig lite vilda uttryck och vackra höstfärger.

Centaurea – klint

Inte lika självklart en del i Asteraceae familjen för mig och inte heller så vanlig ibland mina växter. Jag har haft en fantastisk kombination av den vanliga bergsklinten, Centaurea montana som blommade ljuvligt tillsammans med tulpanen ‘Apricot Beauty’. Då skulle jag tvunget dit och peta, göra det snäppet bättre och förstörde allt istället. Sen tröttnade jag på bergsklinten som spred sig och fick mjöldagg. Men förrförra sommaren tyckte jag det var lite synd och tjyvade tillbaka en del från en rabatt hos mamma. Cirkeln sluten… ‘Jordy’ är en mörkt svartviolett variant som är jättefin i blomman. Men… de är inte världens snyggaste växter förutom blommorna. Eller har du något tips på hur jag får de kompakta och snygga i rabatten?

Centaurea montana 'Jordy'

 

Tistlar – Echinops och Cirsium

De här släktena är mycket roligare när det kommer till växtsättet Ofta stadiga och höga utropstecken i rabatten. Blommorna lockar mängder av insekter.

Ur Cirsium har jag erisithales och rivularis men bara bilder på den första. Echinops sphaerocephalum som är en silvrigare variant av den populära blå bolltisteln. Åtminstone tycker jag min ser mer grå ut. Den har bara två fel… Den fröar för mycket synd eftersom fröställningarna är vackra att ha kvar på vintern men numera klipper jag. Den blir också väldigt ful i bladen redan innan den börjar blomma och det förstör. Den får stå kvar – jag hoppas det blir bättre i en lite fuktigare rabatt men har läst att det är en egenskap den har.

Kalimeris

Fjäderastrar är om du frågar mig väldigt lika en del höstblommande astrar och blommar från augusti till november.  När jag skaffade mitt exemplar var det Kalimeris incisa ‘Madiva’ som var någorlunda lätt att hitta i handeln. Nu när jag googlar verkar en ny sort ‘Blue Star’ vara den som ‘alla’ säljer, åtminstone om jag tittar på vad som kommer upp när jag googlar Kalimeris. Hoppas min har överlevt för den trivs inte alls där den står och nu när jag läser får jag dåligt samvete…. Utöver Kalimeris incisa har jag inte stött på några andra arter i Sverige men integrifolia, mongolica och yomena nämns i SKUD.

Miyamayomena

Känner nog fler igen under sitt gamla släktnamn – Gymnaster – och på svenska orientastersläktet. Jag har sett en enda art till salu i Sverige och det är savatieri, samurajaster. Den odlar jag i fuktig våtbädd och rejält torvblandad jord. Lite blankare och kanske tjockare blad än asterkusinerna. Blomman är väl ganska lik?

Miyamayomena savatieri, (Gymnaster savatieri)

Rudbeckia fulgida

Rudbeckia

Väldigt sent har jag insett värdet hos Rudbeckia. En fåddeväxt som jag satte på undantag men som visade sig bli en fantastisk tillgång för sensommar över till sen höstblomnings skull. Det måste vara Rudbeckia fulgida men om det är nån namnsort – ingen aning. Här växer den på ganska lätt jord men där jag fick den är tung Göta Älvdals lera så en anpassningsbar växt verkar det som. Men när jag kollar så ser jag den fulsnygga R occidentalis. Ytterligare en växt som aldrig funnits hos mig om det inte varit för beskrivningarna i Konnässörsklubbens frölistor. Temat var nog ovanlig, fulsnygg… Båda arterna kommer från USA. Fantastiska för att locka fjärilar och insekter.

Rudbeckia occidentalis
Scorzonera purpurea, purpurfibbla

Scorzonera

Svinrotssläktet där den delikata svartroten ingår. Purpurfibblan är den enda jag odlar, Scorzonera purpurea. Känns mer ljust rosa eller till och med syrenlila än purpur och plötsligt undrar jag hur varianten som har tillägget ‘Rosea’ ser ut.

Syneilesis palmata

Syneilesis

Förvåningen blir nästan total. Men jag odlar den ju för bladen mer än blommorna. Men ändå… Jag har frösått Syneilesis palmata, parasollstånds som grodde jättebra och snabbt i rumsvärme. Gissa var fröna kom ifrån?? Den kan bli upp till 100 cm hög och måste bli en mäktig rugge att titta på i lunden. Min har stått i bädden 2-3 säsonger nu men tar tid på sig att växa till. Blommade i somras för första gången.  Det här är växter för ett lugnt läge med torvblandad jord. Jag vill gärna hitta fler ur det här vackra släktet med bladväxter för lunden.

Nästa släkte blir de jag tycker är väldigt lika men som enligt en del tillhör Compositae andra menar att det är synonymt med Asteraceae. Oavsett så blir det för långt att ta in de här också.  Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…

 



4 thoughts on “Asteraceae – korgblommiga växter”

    • Tack Inger! Håller med det är enklare att behålla de gamla. Nu behöver jag alltid dubbelkolla 🙂

      Kram, Carina

  • Här känner jag mig hemma för det här är en familj jag har eller haft representanter av i trädgården. Rudbeckiorna uppskattar jag mer och mer. När jag var i Berlin förra året såg jag fantastiska rudbeckiaplanteringar tillsammans med solhattar och vajande gräs. Har planer på att skapa en sådan rabatt i år. Solhattar och rudbeckior (strålrudbeckia) har jag, dom ska bara flyttas. Plantskolan ska besökas och gräs ska inköpas. Den nya planteringen blir i rabatten där jag idag har mina phlox. Phloxen äts alltid upp av rådjuren så dom kommer att förpassas till en undanskymd plats i trädgården där det inte gör så mycket om dom blir uppätna, dom kommer ju så småningom med en liten blomning framåt höstkanten.

    Förr hade jag blå bolltistel tillsammans med solhattar. Det var vackert men så var det ju det där med bladen på bolltisteln. Dom blev så vansinnigt fula så till slut tröttnade jag på dom.

    Astrar är en favorit och nu har jag fått lära mig att den även har fått systrar, intressant. Bergsklint har jag och jag gillar dom och har inga problem att hålla dom i schack. I höst ska jag klämma ner ‘Apricot Beauty’ bland dom. Tack för tipset. Dom växer lite skyddat så det kan tänka sig att tulpanerna får vara ifred för rådjuren, i synnerhet som dom får skydd av bergsklinten.

    Kram Anita

  • Vilken härlig idé! Gräs passar väldigt fint med de stabila blommorna tänker jag. Just där har jag inga vippiga gräs inplanterade men i framtiden…

    Så du har samma erfarenhet av den enligt många fantastiska bolltisteln. Funderar också på att göra av med eller på något sätt dölja alla fula blad. Men de växer ju långt upp på stjälkarna så sjutton vet hur det ska gå till.

    Trots att vintern varit mild har rådjuren frossat på mängder av växter i vinter. Funderar på om rävarna blivit färre igen för det har varit några år när rådjuren hållt sig lugna. Visserligen kanske beskärningen de gör är bra för vissa buskar och ger fina exemplar där jag inte skulle satt i sekatören men… De har också kalätit rhododendron. Så nu har jag tittat på viltstängsel.. Men i första hand får det bli bekämpning med medel.

    Kram, Carina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *