Asparagaceae – sparrisfamiljen ätligt och giftigt i ett
Asparagaceae – jag som älskar grön sparris
Asparagaceae och visst hör vår vanliga sparris hit. Och nu har jag satt sparris igen, hade det vid första huset i perennrabatten något som verkar ha varit vanligt förr. Men för övrigt är det här en familj som har många släkten som passar i lundmiljö och därför har jag väldigt många olika arter inom släktena. Det är lite lustigt att en giftig växt som liljekonvalj finns i samma familj som sparris och hosta som är ätliga. Jag har inte testat hostaskott men de ska smaka likt sparris… enligt Tareq Taylor.
- Albuca – albuka små söta klockor i vitt, gult och grönt
- Anthericum – sandliljor vackra sirliga blommor i vitt
- Asparagus – sparris är gott att äta och ger fint bladverk i rabatten. Steker ett par minuter i smör med vitlök eller lite citronzest
- Convallaria – doftfavoriten liljekonvalj som väcker massor av minnen
- Disporopsis – vinterrams
- Hosta – funkiasläktet, älskade bladväxter
- Maianthemum (syn. Smilacina men Maiantheum ska användas) – ekorrbärsläktet
- Ophiopogon – ormskäggssläktet
- Polygonatum – ramssläktet
- Yucca – palmliljesläktet
Albuca
Albuka på svenska ett släkte med mängder av arter men bara några få som brukar odlas i Sverige. Jag har hittat humilis, shawii och canadensis i olika frölistor. De två första grodde och har klarat sig ute i lökbädden några säsonger och på friland en eller två vintrar. Men våren 2017 såg jag de inte ovan jord. A humilis har uppåtvända vita klockor med en grön rand i mitten av varje foder- resp kronblad som en felvänd snödroppe ungefär. Den lär dessutom dofta. A shawii har hängande, citrongula klockor med en grön rand längs mitten – fin kombination. Båda är jättesöta och jag kommer så om dem om de inte kommer tillbaks i vår.
Sandlilja, Anthericum
Ett annat släkte som jag också har frösått och som jag ofta ser i till exempel trädgårdsamatörernas frölistor. Jag har sått två arter – liten och stor sandlilja. De lär vara förvillande lika men stor sandlilja har en grenad blomställning. Vilken av dem som överlevt ute hos mig har jag inte kollat men vackra när de blommar under högsommaren – det är de.
Nu lämnar jag de som behöver en solig och väldränerad växtplats och går över till de som trivs i ett skuggigare läge och med mer fuktighetshållande jord.
Konvaljen den sköna
Jag älskar liljekonvaljer och tänker alltid på farfar och hur han i hög ålder brukade hasa in på skogen i sina trätofflorför att plocka till farmors födelsedag när de blommade. I trädgården odlar jag varianter av den vanliga – dubbla, rosa och med variegerade blad. Sen odlar jag en art C keiskei, japansk liljekonvalj och C pseudomontana, amerikansk liljekonvalj. Arterna är ganska lika men den japanska har nästan alltid 3 blad och jag upplever den som högre och större i alla delar.
Vinterrams – Disporopsis
Disporopsis aspera är precis som andra i arten väldigt lika Polygonatum. Den betas av rådjur eller om det är haren och har aldrig blommat hos mig sen jag satte den 2014. Kanske kan jag få se blommor till våren.
Hosta
Ett av de vackraste släktena att odla för bladens skull. Jag älskar bladväxter och kanske särskilt de med stora blad. Samlingen är uppe i drygt 140 stycken olika. De är väldigt bra att odla tillsammans med vårlökar och sippor som blommar tidigt och sen vissnar ner. Hostorna kommer upp och växer till senare på säsongen och kan dölja det skräpiga. Och sen var det ju det att skotten går att äta om man nu näns skära av för att testa. Tillagas som grön sparris som jag bara steker helt lätt i smör.
Ekorrbär, Maianthemum
Tidigare hörde en del av arterna här till Smilacina som inte längre är ett giltigt namn. Jag har frösått flera arter och några är på gång att planteras ut. Den lilla dilatatum är en nordamerikansk variant av vårt egna ekorrbär men med lite större, hjärtformade blad.. Har läst att den är växtglad och det ser jag redan i krukorna jag skolat ut de i… Man känner igen de på blomställningarna som bär små, vita blommor som stjärnor. En art kallas också för stjärnrams på svenska, Maianthemum stellatum. I bilden till vänster Maianthemum japonicum.
Ophiopogon, ormskägg
Den mörkbladiga O planiscapus ’Nigrescens’, trivs och växer bra hos mig. Blommar med söta rosa blommor och får svarta bär. Förökar sig med utlöpare precis som liljekonvaljer och flera av de andra släktena i den här familjen. Jag har odlat den i tung lera och nu i lättare, mullrik jord.
Polygonatum, nästa ramssläkte
Går bra att så men precis som sina släktingar vinterrams och ekorrbär så bör fröet vara färskt för att få bra grobarhet. Jag har lyckats bra med prattii och zanlanschianense. Men har också planterat något 10-tal arter och sorter till. Blommorna är ganska oansenliga men bladverket är väldigt vackert. Det finns höga ramsar som kan bli uppåt 2 m och klättrande liksom den lilla plutten P hookeri med sina rosa blommor under våren. Alla har parbladiga stjälkar och vissa är ganska spridningsglada och rhizomerna kan behöva hållas efter. Men hittills upplever jag att det är lätt att bara sätta spaden runt ruggen och hålla den på plats.
Polygonatum biflorum till vänster och Polygonatum hookeri till höger
Yucca
En art, Yucca schidigera finns hos mig, frösådd från frö jag plockade i Monument Valley. De bor i kruka för även om de skulle klara kylan här är det för kort sommar med för lite värme.
Äntligen slut…
Cirka 170 olika arter och namnvarianter som jag odlar senare. Och den gemensamma nämnaren för många av dem är – vackra blad. Alla utom Albuca och Antherium fungerar jättebra i lunden och det är ju den typen av växter och miljöer som jag gillar.
Hoppar över asterfamiljen åtminstone ett tag och går vidare till Berberidaceae. Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…
Fantastisk innlegg! Du gjør dette veldig grundig, og jeg leser og lærer noe nytt hver gang 🙂
Noen kjente og kjære, og noen ukjente for meg. Marianthemun kjenner jeg ikke til. Yucca hadde vi i store menger når jeg jobbet i blomsterbutikk på slutten av 70 tallet. Forbinder den med den perioden. De overlever ikke her.
Klem, Marit
Tack Marit – väldigt kul att höra 🙂 Har du inte stött på Maianthemum som Smilacina? Den har fått byta namn ganska nyligen. Det kanske är jag som är lite hjärntvättad av frökatalogerna från Göteborgs botaniska och som tror att den är jättevanlig.
Yuccan är ett experiment – en vacker frökapsel i en februarikall öken. De grodde dock bra och jag har nu satt några i kruka som övervintrar i garaget. Där ser de ut att må bra.
KRam, Carina
Hei Carina
En fantastisk familj:)
Polygonatum är en klar favoritt här – med curvistylum som en verklig success, elegant men klarar sig mot Epimedium och den vulgäre storrams -multiflorum.
Hosta testar jag i Värmland, de blir snigelmat i dk…
Kanonidé med denne familjgennomgång!
Ha en trevlig kväll
Tack – jag bockar och bugar. Kul att en snabb idé uppskattas även av er som läser 🙂 Jag har rätt mycket sniglar här men bekämpar de hårt på våren, det plus de senaste somrarnas torka har gjort att hostorna är fina. P curvistylum är mycket fin, påminner om P prattii som jag frösått. Tycker om multiflorum i lite vildare miljöer där den kan få breda ut sig. Men så gillar jag de variegerade formerna.
Tack detsamma! Carina
Ormskägg och Yucca går väldigt bra här. Den första hade jag en liten tofs av i en kruka med mig från Stockholm. Den satt jag i stenrabatten utanför dörren och den är numera jättestor plus att jag tagit en massa utlöpare och skänkt till vänner. Mycket snygg mot sten…..
Yucca, en med gulbräddade blad, fick jag tre små ynkliga skott av för c:a fem år sen av en god vän. Jag satt dom först i krukor men grävde sen ner dom där växthuset numera står. Alltså var jag tvungen att flytta dom efgter ett år, men då var dom bara två. En hade dött…..
Jag grävde upp dom två och satt dom i två i stora krukor och har sen haft dom i två somrar på altanen och en vinter i växthuset – dom börjar nu bli stora! Älskar dom…..
KRAM
Susie
Härligt att Yuccan växer och frodas. Den, eller en, gulvariegerad har jag sett på friland hos trädgårdsamatörer. Där har den trivts och frodats. Ormskägget är tacksamt och jag vill gärna ha den i ett läge där solen lyser upp bladen så det blir ett fint sting i färgen.
Ha det gott! Carina
Jamen … det här är är ju bara så kul! Och lärorikt. När jag tänker på den giftiga liljekonvaljens växtsätt så kan jag tänka mig att den ingår i samma familj som sparrisen … och hostan. Och det där med att tillaga hostaskotten som sparris ska jag banne mig pröva. Jag har två jättelika hostor som jag absolut kan offra några av skotten på. Det gäller bara att komma ihåg det i vår.
Det var intressant att höra att du odlat sparris i perennrabatten. Jag skulle så gärna vilja odla lite sparris men har ingen plats. Och så har jag ju en blöt trädgård och lerjord. Men det finns ett ställe. Där jag hade min prärie. Där är ganska torrt och bra jord. Kanske det skulle gå att ha lite sparris där. Den är ju dessutom dekorativ när den vuxit upp. Har du möjligen något förslag på perenner som skulle passa ihop?
Kram Anita
Tack Anita! Tyvärr får jag göra dig besviken… Villan var byggd på 20-talet och jag har förstått att förr var det vanligt att odla sparris i rabatten. Det var alltså inte jag som planterade. Skördade några år och sen var jag tvungen att gräva upp hela planteringen…
Tänker att något med lite kraftigare blad och iris med sina skulpturala bladruggar kunde vara fint. Men också sorter som gillar ett lite torrare och soligt läge. Rabatten vid huset innehöll sparris och rosor minns jag men vad som växte mer har jag glömt. Vårlökar… Echinacea… Får fundera vidare.
Önskar dig en härlig helg! Kram, Carina
Aha, var det så det var. Men egentligen en bra idé tycker jag. Jag kommer att gräva upp allt jag har i den rabatten, det som växer där ska flyttas till andra ställen i trädgården. Har en plan som ska får mogna under vintern. Men det gör också att rabatten blir tom. Hade tänk ha den till ettårsväxter av olika slag. Men en och annan sparris kanske också kan finnas där. I vilket fall en spännande tanke 🙂
En trevlig helg till dig också!
Kram Anita
En sommarblomsrabatt med sparris i tror jag är en bra idé. Då blir det inte så mycket rotkonkurrens för sparissen och sommarblommor får en hög och sirlig vävare in emellan. Det låter som en jättebra lösning.
Helgen blev ett snabbt beslut i fredags att åka ner till trädgårdsfesten i Varberg. Ett bra beslut 🙂
Kram, Carina
Vitt skilda växter i sparrisfamiljen, intressant.
Kram
Tack Inger! Jo det spretar en del 🙂
Kram, Carina
En spretig familj med många växtfavoriter. Kan meddela att hostor smakar mycket bra. Jag har en sort som sprider sig bra och som jag plockar av. Man skövlar förstås inte utan tar ett skott här och där. Små spjut av jätterams är också goda. Lagom att ta dem när de är 1 dm höga.
Tack för fint inlägg!
/Anette
Tack Anette! Men så kul att du har testat 🙂 Jag har ju delat hostor och därför finns det att ta av här också. Ska testa till sommaren. Jätteramsen hade jag glömt så tack för påminnelsen. Kanske en mixad wok… Visst finns det många favoriter i den familjen.
Kram, Carina
Hei!
Takk for et spennende innlegg.
Asparges skulle jeg gjerne ha, men jeg lykkes ikke med dem. Det er en drøm å høste egne. Hostaskudd skal jeg jammen prøve.
Ha det godt! Klem Anna
Förstår vad du menar. Jag satte 10 plantor här 2016 men det känns som de bara står och stampar. Så jag ska också testa hostaskott till våren.
Kram, Carina
Så häftigt! Jag hade inte en aning om att min sparris hade så många fina släktingar. Kul att du skriver om det så att jag får lära mig något! Tänk när sparrisen börjar sticka upp ur jorden igen. I år hoppas jag på en lång sparrissäsong. Förra året kändes den lite väl kort.
Ha en riktigt fin söndagskväll och en härlig vecka!
Solsken
Linda
Det där med att äta hosta skott har jag också hört, men inte provat. Hosta släkten tycker jag mycket om och de blir fler och fler. Har sett många spännande sorter på Pinterest.
Ha det gott!