Ett kuvert med frö - Bupleurum longifolium, långbladig harört

Apiaceae – flockblommiga växter som morot

Apiaceae = kryddig doft och ettåriga örter

Apiaceae kallas flockblommiga växter på svenska. En familj som bytt vetenskapligt namn från Umbelliferae till Apiaceae. Växterna i den här familjen har oftast små blommor som växer i flock. Om man tar på dem känner man ofta en kryddig doft. Hit hör dill, persilja, morot och palsternacka. De flesta är ettåriga örter men undantag finns liksom en del träd och buskar.

Stjälkarna hos de här växterna är ihåliga och ofta fårade. Får en aha-upplevelse för visst är det så när jag plockar morotsblast till buketten eller persilja till grytan. Jag har inte många släkten i den här familjen, tvärtom undviker jag de ofta eftersom de är riktiga hösnuvebomber. Men de jag odlar är högt älskade för sina lugnande och sammanbindande blommor i buketter. Hur går buketter ihop med allergi? Det gör det inte…

Jag odlar:

  • Angelica – kvannesläktet för de skulpturala formerna hos till exempel A. gigas
  • Anthriscus – hundkexsläktet, jag odlar ’Ravenswing’ för sitt vackra röda bladverk, frösår sig högst måttligt
  • Astrantia – stjärnflockesläktet tacksamma perenner
  • Bupleurum – harörtssläktet vackra bukettkompisar särskilt till röda pioner
  • Chaerophyllum – rotkörvelsläktet som en sirligare pimpinell
  • Eryngium – martornssläktet
  • Hacquetia – gullflockssläktet
  • Pimpinella – bockrotssläktet

Apiaceae - Pimpinella major

Alltså förutom morötter och de andra grönsakerna jag nämnde ovan. Ett par vackra sommarblommor finns i blomstermorot, Daucus, och siljor, Majus, som jag vet att många av oss har i sommarrabatten.

Umbelliferae som familjen hette tidigare och ’umbel’ på engelska,  flock på svenska är talande. Den här familjen har många bra vävarväxter inte bara i buketten utan också i rabatten. Den rosa pimpinellan, Pimpinella rhodantha, till vänster är ett exempel. Att jag sått flera släkten och arter är för att beskrivningarna av de här oftast var väldigt fina och roliga i Konnässörsklubbens listor. Chaerophyllum villarsii beskrevs så här… med tillägget att den var oförtjänt förbisedd.

Ljus, findelad körvelgrönska. Stora flockar med ljusrosa blommor. En underbar perenn för halvskugga.

 

Bupleurum longifolium

Harört, Bupleurum

Nästa växt som jag älskar för sin förmåga att framhäva andra är långbladig harört, Bupleurum longifolium, som blir ca 80 cm hög. Även den en frösådd från botaniska och den har jag haft  här sedan 1997. Läcker som den är men också fantastisk tillsammans med röda pionhybrider när de blommar samtidigt i maj-juni. Frösår sig högst generöst så om man har problem med det är det på sin plats att skära ner blomstänglarna innan fröna mognar fullt = bruna. Den är nämligen vacker även efter den gått i frö…

Jag har sått fler harörter genom åren men det som kommit upp år densamma, longifolium, men den sista sådden har gett en variant som har mer orange blomställningar redan från början. Det finns också en variant som heter ssp. aureum och på svenska guldharört. Den jag har varit ute efter är harört, B rotundifolium, som ofta finns i blomsteraffären.

Astrantia, stjärnflocka

Astrantia är ett annat sommarblommande släkte med fantastiska, tacksamma och lättskötta perenner.  De vanligaste i handeln är namnsorter av A majus. De är allt  från mörkt, mörkt röda till diskret vitgröna som ’Star of Billion’ nedan. Tittar efter nya namnsorter på välsorterade plantskolor.

Jag brukar skära ner blomstjälkarna tidigt efter blomningen dels för att de fröar lite för glatt för min smak, dels för att de då blommar om senare på sommaren/hösten. Då skär jag också ner bladruggarna om bladen är fula. Kan tillägga att fröplantorna från namnsorterna sällan eller aldrig blir något som är värt att behålla. Det är bättre och enklare att dela ruggarna med jämna mellanrum. Stjärnflockorna är helt perenna.

Astrantia 'Star of Billion'

Astrantia ’Star of Billion’ en av flera jag odlar. Ser att det finns en hel serie med ’Star’ varianter. De är otroligt tacksamma i perennrabatten, buketten eller bara framför kameran. Gjorda för att studeras nära

 

Tistlar – ska man odla sånt?

Jo jag gör det, återigen för de roliga beskrivningarnas skull och så upptäckte jag hur vackra de kan vara. Eryngium, martornssläktet, har några riktiga höjdare som fungerar både som solitärer men också som vävare beroende på hur jag väljer att plantera. Däremot trodde jag inte att de ingick i Apiaceae. Nedan frösådda Eryngium alpinum som sakta går från grönt till blått. Här planterade bland höga prydnadsgräs.  Men den skulle vara lika vacker som solitär med lägre perenner runt sig.

Eryngium alpinum

Eryngium alpinum, alpmartorn

Eryngium planum 'Jade Frost'

Eryngium giganteum, som ofta kallas ’Mrs Whilmott’s Ghost’ inte för sitt silvriga uttryck utan för att damen lär ha haft frön i sina fickor och lämnat några i varje trädgård hon besökte. Till höger en rysk martorn, Eryngium planum ’Jade Frost’, som verkar lite känslig. Har lyckats ta död på en höstplanterad. Det här exemplaret satte jag i våras och hoppas det rotat sig väl. Den lysande blå färgen är inte särskilt vanlig hos andra under högsommar – sensommar.

De här är inte helt perenna men giganteum frösår sig och det märks inte om en planta försvinner. Alpinum vet jag inte riktigt men jag tror den kan försvinna och jag hoppas de har frösått sig.

Och så en vårblommare

Gullflockeln, Hacquetia epipactis ’Thor’ blommar vackert med citrongula flockar i april – maj över ett variegerat bladverk först klargrönt och vitt, senare övergår det gröna i mer grågrönt. Läcker hela säsongen och vacker med små narcisser som svävar någon decimeter eller två över gullflockeln.

Hacquetia epipactis 'Thor'

 

Jag vill skaffa den vanliga Hacquetia epipactis också eftersom det är en vacker marktäckare som passar fint med olika gräs.  ’Thor’ står tillsammans med ett gulvariegerat Hakonegräs och de är underbara ihop. Hacquetica är helt perenn hos mig och lätt att dela.

Det fanns långt fler ur familjen Apiaceae än jag trodde. Särskilt när jag fick uppdaterat ett par släkten som låg kvar under en annan familj. Det är kanske det bästa – jag får gjort en uppdatering med det senaste samtidigt.

 

Nästa släkte på tur är Asparagaceae. Bakgrunden till familjebetraktelserna finns här…

 

23 Kommentarer

  1. Susie på Stjärnarve... den 9 januari, 2018 kl 10:15

    Underbara bilder som verkligen gör att man längtar…..
    KRAM
    Susie

    • Carina den 9 januari, 2018 kl 16:06

      Tack Susie!

  2. Marit Sønstebø den 9 januari, 2018 kl 10:29

    Jeg må tilstå at jeg kjenner ikke så mange av de du viser, men Astrantia og Hacquetia kjenner jeg til. Jeg håper inderlig at den ’Thor’ jeg fikk av deg overlever. Jeg har den grønne vanlige også, men den er så bitteliten. Har hatt den i mange år, men den vil ikke bli større 🙁
    De er jo veldig fine.
    Det er kult å lese dine planteportrett!

    Klem, Marit

    • Carina den 9 januari, 2018 kl 16:10

      …och om inte så berätta så får jag ta med mig en ny till nästa gång. Vet att den lilla biten inte mådde så bra i torkan som var då. Vad kul att du tycker det 🙂 Det är kul för mig också för jag upptäcker en massa saker släkten som bytt familj, dubbelkollar en del namn, släkten som hör ihop som jag inte hade en aning om. Och inte minst så börjar jag bli osäker på om tyngdpunkterna ligger där jag tror.

      Kram, Carina

      • Anna den 2 januari, 2022 kl 19:44

        Hej!
        Har du frön till harört bronze beauty eller liknande? Eller liknande önskar jag köpa 😊🌺

        • Carina den 3 januari, 2022 kl 18:56

          Hej Anna!

          Jag kan ha frön av Bupleurum longifolium efter nästa säsong om du påminner mig då.

          Ha det så gott! Carina

  3. Laila den 9 januari, 2018 kl 13:48

    Lärorikt! Blir väldigt intresserad av ’Ravenswing’ men hittar ingen svensk fröfirma som säljer fröerna. Var hittade du dina?
    Kram Laila

    • Carina den 9 januari, 2018 kl 16:12

      Tack Laila! Ser att jag köpte frön från Konnässörsklubben och sådde 1998. Tyvärr gick mina plantor ut förra vintern så jag kan inte hjälpa dig. Men har för mig att Jelitto haft frö av den tidigare. De har en massa andra spännande perennfrön också.

      Kram, Carina

  4. Karsten F den 9 januari, 2018 kl 18:52

    Hej Carina

    Kul med denna genomgång!
    Apiaceae familjen har inte många arter jag känner eller använder – än så länge!

    Ha en trevlig vecka

    • Carina den 9 januari, 2018 kl 21:24

      Tack Karsten! Det finns många bra samplanteringsväxter i den familjen så kika och se vad du hittar. Jag samlar växter men vill gärna att det ska se bra ut också 🙂

      Tack detsamma! Carina

  5. marie den 9 januari, 2018 kl 19:14

    Det er noget af en sproglig udfordring for mig som dansker at læse sådan en svensk tekst. Heldigvis genkender jeg umiddelbart de latinske navne og kan konstatere, at jeg har en af de planter, du nævner, og nyder deres uhøjtidelige blomstring.

    • Carina den 9 januari, 2018 kl 21:22

      Det är en anledning till att jag använder de vetenskapliga namnen, helst. De är ju internationellt gångbara medan när jag läser hos er så är de danska namnen helt okända. Nånstans trodde jag att ni förstog svenska bättre än vi förstår danska. Tycker jag förstår ganska bra i varje fall men inte allt, alltid – tyvärr.

      Ha det gott! Carina

  6. Marika den 10 januari, 2018 kl 11:41

    Hej Carina!
    Trevligt inlägg, tistlarna har dottern en förkärlek för, både martorn och bolltistel trivs hos henne. Har försökt få den blå att överleva hos mig, men inte lyckats. Blomstermorot, tack för påminnelsen, skall nog beställa frön, är inte säker på att de fröat av sig.
    Ha det fint /Marika

    • Carina den 11 januari, 2018 kl 10:39

      Tack Marika! Blomstermoroten försöker jag så tidigt inne för den är långsam att blomma upplever jag. Odlar bolltistel också men den har jag börjat skära ner när den blommat eftersom den fröade glatt.

      Tack detsamma! Carina

  7. Anita den 10 januari, 2018 kl 13:36

    Ja här får man lära sig mycket. Har faktiskt anat att siljorna skulle kunna vara släkt med morötterna, mest för att dom påminner om blomstermorot. Men att mina astrantior och min Hacquetia epipactis ‘Thor’ också tillhörde den familjen var en nyhet. För att inte tala om tistlarna.

    Nu ser jag fram mot nästa familjekrönika!

    Kram Anita

    • Carina den 11 januari, 2018 kl 10:35

      Kul – har du fått ordning på nätet igen? Sen är det roligt om ni läsare också uppskattar temat 🙂 Tistlarna och Hacquetian var det som förvånade mig också. Och att jag odlade så många ur släktet som jag gjorde.

      Kram, Carina

  8. Anne, hagenvår den 10 januari, 2018 kl 23:46

    Hei!
    Ser at vi har mange felles favoritter. Daucus, Majus, Astrantia og ikke minst tistler + + + er jeg veldig glad i. Nå står vi rett foran såsesongen. Det er så godt.
    Ha det fint! Anne

    • Carina den 11 januari, 2018 kl 10:37

      Vad roligt! Min mamma var inte så glad första gången hon såg en av tistlarna, bladrosetten, bland mina växter. Fick hejdat i tid från ogräsrensning. Men med erfarenhet av åkertistel förstår jag det. Och nu kollar jag vilka som uppför sig och vilka som skickar rotskott.

      Har beställt lite frön från trädgårdsamatörerna men inte kommit längre än så 🙂

      Tack detsamma! Carina

  9. Anna-Karin Rickardsson den 11 januari, 2018 kl 09:53

    Vilken intressant och fin porträttering av den flockblomstriga familjen. Spännande med växtfamiljerna. Oftast tänker man bara på olika släkten men när man ser hela familjen så här så blir det en aha-upplevelse.

    I den här familjen finns flera riktiga favoriter men också en del riktigt fruktade fröspridande växter inser jag. Blir lite full i skratt när du skriver att Bupleurum sprider sig rejält. Jag har med den på min önskelista över fröer från trädgårdsamatörerna och det är lite typiskt mig att välja en sån växt. Men den var så vacker (Bupleurum longifolium ’Bronze Beauty’) så det gör inget. Brukar ändå få ägna mig åt att ta bort frösådda små plantor på våren så några till gör inte så stor skillnad. 🙂 Mina värstingar är digitalisen,purpurklätten, snokörten och den blå bolltisteln (gissar att den också tillhör den här familjen), men stjärnflockorna och min ryska martorn är inte så dåliga de heller.

    Gullflockeln ’Thor’ var sagolikt näpen och söt. Den åker direkt upp på min önskelista.

    Önskar dig ett fint veckoslut!
    Kram Anna-Karin

    • Carina den 11 januari, 2018 kl 10:44

      Precis så… visst har jag tänkt på familjerna i viss mån eftersom det är en information jag skriver upp om varje växt men aldrig liksom knutit ihop säcken.

      Tycker du gör rätt som vågar. Vissa är så vackra att de är värda att jobba lite med. Perennplanteringar behöver ju ses över för att hålla sig fina genom hela säsongen och att ta bort överblommat är inte så konstigt känner jag. De är ju inte så fruktade att jag låter bli. Det är mer – var beredd i förväg och ta ställning. Vissa Digitalis är långt värre än de jag nämnde 🙂

      ’Thor’ är en underbar liten sak så det gör du rätt i.

      Tack detsamma! KRam, Carina

  10. Kristinas oas den 16 januari, 2018 kl 12:24

    Jättefin släktkrönika, ska bli intressant att följa kommande inlägg! 🙂
    Att en del av dem var släkt visste jag, men håller med Anita om att jag inte hade gissat rätt på de två nämnda.
    Kram Kristina

    • Carina den 17 januari, 2018 kl 09:19

      Tack! Familjetillhörigheten är väl inte det de flesta av oss fokuserar på. Jag har koll på rätt många eftersom jag skriver in informationen för varje släkte.

      Kram, Carina

  11. Merja den 19 januari, 2018 kl 08:04

    Imponerande sammanställning och intressant läsning om dina familje porträttsinlägg! Får många jaha upplevelser:)
    `Thor´ har jag trånat efter länge. Borde ta och skaffa mig en egen i år! Tistlarna är jag också mycket förtjust i, men än har jag inte lyckats med dom. Trots flera försök, men än jag ger inte upp.
    Trevlig helg!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.